Sitter här, nästan i min ensamhet och med otroligt mycket känslor som bubblar inom mig. Ungefär som kolsyran i Sodastreamen. Ni vet. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller hur jag ska uttrycka mig. Det kanske är så att jag inte borde skriva detta inlägg egentligen men det är ändå något som gör så att jag dras till att skriva det.
Detta år har verkligen varit ett turbulent år för oss på många sätt och vis. Ett år där det har hänt så himla mycket positiva saker men även ett år där det har hänt negativa saker. För första gången, på dessa sju år som vi har varit aktiva inom ponnytravet, har vi fått stöta på det skitsnack och mobbing som finns inom denna underbara sport som jag älskar något så otroligt. Jag vet inget bättre än att sätta mig upp bakom någon av våra underbara ponnysar och få ha kul tillsammans med ponnyn på travbanan men det är tyvärr detta skitsnack som faktiskt har fått en att avsky sporten ibland och nästan fått en att vilja lägga ner då man inte känt att det är värt att kämpa så pass mycket som man gör. Tyvärr så förekommer detta väldigt ofta inom många sporter och framförallt ungdomssporter. Där avundsjukan för andras framgång inte har någon gräns. Där man hellre pratar skit om någon än att glädjas med någon. Något som vi inte borde blunda för utan något som vi borde sätta ned foten åt. Funderingarna går dock kring att det troligtvis inte finns något stopp på detta, tyvärr. Det är sorgligt men ack så sant. Dock borde vi jobba extra hårt för att försöka få ett stopp på det!
Varför har då vi drabbats av detta skitsnack?
Jo, det började i samband med att vi fick hem en ponny vid namn Te-Quila. När vi fick hem henne så gick snacket så att "va? ska de ha henne? de kommer aldrig att lyckas med henne!". Vi vann första starten ihop, bara en notis. Detta är en dam som det snackades mycket om redan innan hon kom hem till oss då hon inte är någon lätt dam för fem öre. En dam med enormt mycket humör, som vet vad hon vill och ska ha sin vilja igenom men också en omogen dam som innerst inne var väldigt osäker, trots att hon verkade så tuff utåt. Det gäller att ha tålamod och ett inre lugn när man handskas med Tila, visa henne vad som är rätt och fel, ge henne en hjälpande hand och vägvisning. En dam med en enorm kapacitet och som hade/har så mycket talang och som dessutom är en otroligt vacker dam med en utstrålning som få har. Men ja, angående att vi inte kommer att lyckas med henne så har ni helt rätt på den biten. Eller? Att hon blev 3:a i Sprintermästaren, 4:a i Derbyt, tog ett par segrar och ett rekord på 1.56,9 i år, är väl ändå ett misslyckande?
Ni som kläckte ur er på Rommes Dubbeltrav i somras om att Tila borde slaktas för att hon är helt galen (när vi hörde) - ni borde ta reda på fakta om VARFÖR hon agerade som hon gjorde då och Tila är långt ifrån en galen häst utan hon är en helt fantastiskt individ som bryr sig väldigt mycket om oss och sina kompisar sen att hon är en jäkel på att springa är bara en stor bonus. Jag ger er en förkortad förklaring här: Tila var skärrad och rädd för någonting kring defileringsvolten. Under tiden hos oss har hon aldrig agerat sådär och jag har aldrig känt henne så skärrad förut och jag blev själv väldigt väldigt chockad, visste inte riktigt hur jag skulle agera bakom henne i den stunden. Men det är levande djur vi håller på med och allt kan hända. Det var just bara vid Rommes defileringsvolt som hon var rädd, på banan var det inga problem och det fick VI visa ER på söndagen också. Det var skönt - det kan jag lova er, extra skönt när boxgrannen kläckte ur sig att vi inte är värda att få starta och att vi inte borde få. Där fick ni!
Den stora frågan är: Varför började detta skitsnack? Var det för att vi fick hem en ponny men enorm kapacitet? Eller för att hon, enligt många, var helt galen? Eller var det den rena Svenska avundsjukan?
Men vad vill jag egentligen få ut av detta inlägg?
ATT VI ALLA BORDE GLÄDJAS MED ANDRA OCH DERAS FRAMGÅNGAR MEN ÄVEN FINNAS DÄR OCH STÖTTA I MOTGÅNGAR. ALLT BLIR SÅ MYCKET BÄTTRE DÅ OCH VI SKULLE FÅ EN MYCKET BÄTTRE SAMMANHÅLLNING OCH GEMENSKAP!
Detta skitsnack som pågår är bara patetiskt. Och det sårar väldigt många och INGEN är värd att må dåligt. Så sluta upp med detta patetiska skitsnack och finns där för varandra istället. Ta del av varandras ord och kunskap - lär av andra! Ni har sårat oss i år och jag undrar om ni är nöjda med det? Nu skakar vi bara av oss era ord för det är bara vi som vet vilka fantastiska ponnysar vi har i stallet - ingen annan!
Och till er som sitter i "samma sits" som oss. Ge aldrig upp, vänd de ryggen och kämpa på. Ni vet att ni är så mycket bättre än de :)
// Stall Nysäter
